1629-1667 Dutch Gabriel Metsu Galleries One of his earliest pictures is the "Lazarus" at the Strassburg Museum, painted under the influence of Jan Steen. In 1653 under the influence of Rembrandt he painted "Woman taken in Adultery," a large picture which is now in the Louvre. To the same period belong the "Departure of Hagar," formerly in the Thore collection, and the "Widow's Mite" at the Schwerin Gallery. But he probably observed that sacred art was ill suited to his temper, or he found the field too strongly occupied, and turned to other subjects for which he was better fitted. That at one time he was deeply impressed by the vivacity and bold technique of Frans Hals can be gathered from Lord Lonsdale's picture of "Women at a Fishmonger's Shop." What Metsu undertook and carried out from the first with surprising success was the low life of the market and tavern, contrasted, with wonderful versatility, by incidents of high life and the drawing-room. In no single instance do the artistic lessons of Rembrandt appear to have been lost upon him. The same principles of light and shade which had marked his schoolwork in the "Woman taken in Adultery" were applied to subjects of quite a different kind. A group in a drawing-room, a series of groups in the market-place, or a single figure in the gloom of a tavern or parlour, was treated with the utmost felicity by fit concentration and gradation of light, a warm flush of tone pervading every part, and, with that, the study of texture in stuffs was carried as far as it had been by Ter Borch or Gerard Dou, if not with the finish or the brio of De Hooch. One of the best pictures of Metsu's manhood is the "Market-place of Amsterdam," at the Louvre, respecting which it is difficult to distribute praise in fair proportions, so excellent are the various parts, the characteristic movement and action of the dramatis personae, the selection of faces, the expression and the gesture, and the texture of the things depicted. Equally fine, though earlier, are the "Sportsman" (dated 1661) and the "Tavern" (also 1661) at the Hague and Dresden Museums, and the "Game-Dealer's Shop," also at Dresden, with the painter's signature and 1662. Gabriel Metsu, Man Writing a Letter (1662-1665), Oil on canvas, National Gallery of Ireland, DublinAmong the five examples of the painter in the Wallace Collection, are "The Tabby Cat," and "The Sleeping Sportsman," which cost Lord Hertford £ 3000, is an admirable example technically considered. Among his finest representations of home life are the "Repast" at the Hermitage in St Petersburg; the "Mother nursing her Sick Child" in the Rijksmuseum in Amsterdam; the "Amateur Musicians" at the Hague Gallery; the "Duet" and the "Music Lesson" at the National Gallery, London, and many more examples at nearly all the leading European galleries. Five of his painting are in Dresden, collected by August the Strong.  Related Paintings of Gabriel Metsu :. | The Tippler | The Music Lesson | Dead Cock | The King Drinks (mk08) | The Hunter and a Woman |
Related Artists:
Leo Putz
Germany (1869 -1940 ) - Painter
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
James Edward Buttersworth
American Painter, 1817-1894